Utan ett spår

Ja, det kan man kalla denna rubrik för...för nu har vi varit på "Fasaloppet" utan före och utan glid..

Här tar vi lite frukostpaus i Linköping. Mats och Benita, Stellan och jag var inne på Statoilmacken och handlade lite gött. Kaffet tog vi med hemifrån.

Nästa anhalt blev till Tages Värdshus i Bångbro. Vad blir det för mat? Köttfärsbiff kanske...Ja, faktiskt, precis som last year.

Väl framme hos Tage och Margareta i Lövnäs, funderade Stellan på vad man ska ha på skidorna..Vädret skulle som sagt inte bli det bästa. Det var risk för nysnö under natten. Kanske tejp? Mats hade inhandlat sådan nymodighet i Mora.

Det är nog bäst att ringa efter lite experthjälp. Benke var inte sen på att ge några goda råd..Först klister o sedan lite kallvalla.

Ja, väl inne i tältet i Sälen, som vi besökte under lördagen, hittade Stellan lite smått o gott. Men oj vad folk det var därinne. Alla hade samma "problem". Till och med de som sålde valla visste varken ut eller in.

Ja, så var det hela i gång...

Valla på...gno och gno...

Vad ska jag ta nu för nåt da?

Dagen D. Här har nog Stellan missuppfattat det hela. Man ska ha midjeväskan runt midjan och inte runt halsen.

I väntan på Starten. Benita, Per-Ivar och jag stod utanför våran buss och hade full utsikt över startfältet.

Här gäller det att inte ha höjdskräck när man filmar för SVT.

Starten har gått...

Väl framme i Evertsberg, där vi brukar stå och invänta våra skidåkare från Berga SOK och Fågelfors IF, var det inte många som dök upp. Rolf Prins som är på bilden gav upp, efter att ha ramlat i två gånger, så han hade rejält ont i kroppen. Vart har spåren tagit vägen egentligen??

Stellan kom också till Evertsberg, där han fick "repet". Tur var det tyckte han, då slapp han ta beslutet själv. Här kommer han precis in i Bygdegården i Mora, go o glad.

I väntan på hemfärd, utanför Bygdegården Utmeland.

Oj, tar du också kort?

En liten påminnelse om midsommar...

Man får inte glömma den berömda gruppbilden.

Lite frukost på Claras Restaurang är inte helt fel. Sedan väntade hemfärd med paus i Örebro.

Väl hemma igen...Allt var sej likt. Till och med katten upptäckte oss och visade faktiskt att hon saknat oss. Så nu är allt som "vanligt" igen.

Många kramisar till er alla som läser min blogg.